Swillvill bloggar

Kallprat

Kallprat är definitivt vardag, men hur nödvändigt är det på en skala? Klarar man sig bättre utan, och i såfall, hur undviker man det? Man vill ju inte verka otrevlig, men inte heller uttråkad vilket man lätt blir när man pratar kallt med andra. Jag har aldrig varit mycket för det här med kyliga pratstunder, likväl förbannat både inleder jag och medverkar i dessa. Nåväl, det kanske försvinner med tiden. 2050 nästa!

Oh ja, kallprat. Det eviga dillemat.

Å ena sidan oerhört onödigt, å andra sidan uppfattas det som "kallt" att inte prata.



Det är som jag säger, man kan inte ha kakan och äta den också. Om man inte är berädd att spy emellan förstås.

Nico "the boy" K a.k.a. Toby Kenchi:



Väl talat! Jag ser att du format ytterligare ett namn: Toby Kenchi. Kan du några fler?

Fler annagram? Ja om jag hade haft ett r så hade jag ju kunnat bilda HieRony Bock men vad som då skulle bli av t:et vete sjutton.

Kul tanke iallafall.



Sedan finns det ju det något opassande "No key bitch", eller varför inte "Neo hit by K".

Hade en föreläsare som pratade om kallprat. Faktum var att han länge hade underskattat vikten av just det. Den sanna visdomen kanske kommer med åldern. Kul att höra att du är aktivt kylig syrran!



Och ungdomar (läs: lillan), tacka vet jag ambigram (har just läst änglar och demoner).